Om Grand Danois


 

Allmänt

Grand Danois finns i fem färger: svart, harlekin, blå, gul och tigrerad. Tikarna ska vara minst 72 cm höga i manken och hanarna 80 cm.

 

Grand danois är en tysk ras som är en ädel, lugn och värdig hund. Det är ingen enmanshund utan snarare en familjehund som vid vuxen ålder vakar över sin familj och håller en viss distans till främmande människor. En grand danois har tålamod med barn men man måste lära barnen att ha respekt för hunden, hundar är inga leksaker.

 

En grand danois valp väger ungefär 500-700 g som nyfödd och på ett år växer den så mycket att den sedan är uppe i över 60 kg! Under andra levnadsåret växer den fortfarande fast långsammare och slutvikten kan bli mellan 60-80 kg beroende på kön och grovlek.

 

En Grand Danois som fått växa i lugn takt, fått lagom med motion och ej behövt släpa på extra kilo i form av övervikt ska normalt kunna bli 9-12 år.

 

Fostran

Fostran är inte det samma som dressyr och skall börja från första dagen i det nya hemmet. För att man ska ha glädje av en stor hund krävs att den är harmonisk med ett visst mått lydnad. En fast, konsekvent behandling med mycket beröm är viktigt. Valpen har stor förmåga till inlärning så länge den bygger på beröm! En stor hund som en grand danois får aldrig visa aggressivitet mot människor eller djur och sådana tendenser skall genast bestraffas så snart de dyker upp. Det händer att en unghund prövar om den kan ta befälet och då gäller det att göra klart för honom att husse eller matte är hans "flockledare".

 

Motion

En Grand Danois ska ej motioneras i för stor omfattning första året. Eftersom de växer väldigt fort kan de ta skada av för kraftig motion. Onödigt spring i trappor bör också undvikas i denna period. Valpen skall dock ha möjlighet att röra sig fritt varje dag men får inte överansträngas med långa promenader eller allt för hårdhänt lek med äldre eller större hundar. Korta promenader i koppel för att vänja valpen vid trafik och främmande miljöer är viktigt under uppväxttiden. När valpen blir äldre kan motionen ökas men en Grand Danois är inte färdig för kraftigare motion före ettårsåldern.

 

Grand Danois har överhuvudtaget inte ett så stort motionsbehov som en del brukshundsraser, men det är viktigt att den kan springa lös dagligen då den ofta själv reglerar sitt motionsbehov. En hund som alltid går kopplad blir ofta aggressiv mot andra hundar.

 

Utfodring

Varje seriös uppfödare lämnar med en matlista för valpen. Var noga med att följa dessa anvisningar och lyssna inte på "goda" råd från människor som inte har erfarenhet av rasen. De flesta valpar föds upp på ett väl sammansatt fullfoder. Tillsats av kött och vitaminer samt mineraler rubbar ofta den rätta balansen i negativ riktning. Blötlägg alltid torrfoder ordentligt i varmt vatten och ge inte hunden fodret torrt. Motionera inte en Grand Danois en timme före och en timme efter maten. Det kan utlösa en magsäcksomvridning.

 

Värt att veta

Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs för att man skall lyckas och trivas med sin hundras. Misstag under uppväxten i form av t.ex. fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande konsekvenser!

 

HÄLTOR: Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt predisponerande faktorer kan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor förekommer (ej så ofta nu som förr - foderstaten är ju bättre nu) så kallad osteochondros, dvs. en bit av ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam process som gör att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv, i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds- och höftledsfel är ovanliga på grand danois. Svenska Grand Danoisklubben rekommenderar avel enbart med hundar med friröntgade höftleder. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär uppsökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen är halt därför att den har växtvärk", en hälta är en varningssignal att något är fel!

 

MAGSÄCKSOMVRIDNING: De flesta hundraser kan få vad man kallar magomvridning. Det är den övre delen av ( fundus) som gasfylls, utvidgas och ändrar läge så att gasen ej kan ta sig ut. Hunden blir orolig, får spända bukväggar och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man inte säkert men stora matportioner, stor vattenkonsumtion, motion nära utfodringen o.s.v. kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd! Åk genast till veterinär.

 

HALSINFEKTIONER: Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp för vidare problem.

 

I övrigt är rasen relativt frisk och bör vara rätt ras för en intresserad. Men som sagt, liten blir stor på ett år och utrymme krävs både inom- och utomhus åt en så stor hund.

 

 

Läs mer om Grand Danois på www.sgdk.org

 

 

Tillbaka